Abborren är en vanlig fisk i svenska vatten, och är sannolikt välkommen som fångst på de flesta sportfiskarens spön, då den går utmärkt att äta. Det svenska rekordet för abborre inom sportfiske ligger på 3,15 kilo, och den fisken fångades i Hällers myr. Det är mycket, med tanke på att stora honor kan väga runt 2 kilo. Vissa faktorer kan dock göra att abborrar växer sig större än normalt, till exempel varmvattensutsläpp från kärnkraftverk. Den förhöjda vattentemperaturen gör att abborrarna växer snabbare. Det bästa sättet att äta en abborre, oavsett om den är stor eller lite mer normal i storleken, är sannolikt att grilla den utomhus på sommaren, och sedan inta den i kvällssolen på sin balkong eller veranda. För att kunna äta ute måste man dock ha en bra uppsättning utemöbler, med bord och stolar som tål lite vikt. Du hittar utemöbler för alla smaker och tillfällen på buildor.se.
Abborren är en sötvattensfisk, som oftast lever nära sjöars botten, men som ibland jagar närmare ytan. Abborrar jagar i stim, och vanliga byten är andra stimfiskar som lever nära ytan, till exempel löja och stäm. Även om abborren trivs bäst i sötvatten, lever den också i Mälarens bräckta vatten, och kan till och med förekomma i Bottenhavet, som har mindre salt vatten.
Abborren känns tydligt igen på sina karakteristiska ränder och sin taggiga ryggfena. Det finns en sägen kring hur abborren fick sina ränder, som lyder så att Sankte Per ska ha tappat sina nycklar i en damm. Abborren vägrade då att plocka upp nycklarna åt honom, varpå de andra fiskarna blev så arga att de slog abborren så hårt att ränderna sitter i än idag. Det är däremot inte abborrens ränder, utan snarare dess taggar, som har gett fisken sitt namn. Abborren hette ursprungligen ”aghborre”, och ”agh” avser något spetsigt och vasst. Också efterledet i namnet, ”borre”, har med abborrens taggiga utseende att göra, då det betyder just ”taggigt”. Det är samma efterled som i exempelvis ”kardborre”. En tredje sak som är mycket typiskt för abborrens utseende är de orangefärgade fläckar som fiskarten har vid sin stjärtfena och sina undre fenor. Tillsammans gör dessa tre karakteristiska saker i fiskens utseende att det alltid är lätt att känna igen en abborre när man har fått en på kroken.